Nå, jag börjar med att lägga upp mina 3 senaste drömmar utan datuminlägg. Jag minns nämligen inte i vilken ordning de kom, och eftersom det är drömmar vi pratar om här så vill jag påpeka att saker och ting inte behöver vara logiska och att det kan bli en aning förvirrande att hänga med.

Den drömmen jag minns tydligast började med mig, min syster Zaira och mina goda vänner Markus och Martin. Vi plankade på tunnelbanan inne i Stockholm och hamnade i en stor öken med varsin cykel. I öknen växte det enorma redwood-träd som hade stora rötter. Det vill säga, svårcyklat (för att inte nämna sanden!).
Nå, det var inte bara att cykla i öknen som gällde. Nej, vi var jagade av en Tyrannosaurus Rex. Ja, en stor och förbannad dinosaurie i öknen. Men det gjorde inget, jag visste nämligen vart vi kunde ta vägen. Längst bort i horisonten fanns ett berg, det vita längst uppe var inte snö - det var *host* Tyrannosaurus-cancer. När vi kom fram till berget så sprätte det vita precis som glasyren på en munk och vi var säkra. Den kunde inte komma upp för då skulle den få cancer. Jag vaknade.

Bumbibjörnarna ja. Den här drömmen minns jag inte mer än nyckeldelarna av. Vi, jag och några vänner, var vattenlevande bumbibjörnar (med päls och kläder, vi kunde inte heller andas under vattnet. Vi var idioter) och vi arbetade som räddningspatrullen, men vi kunde bara få våra "visioner" för att se vem vi skulle hjälpa och mot vad genom att ligga face-up under vattnet med en snorkel. Just ja, en söt, top-less, tjej flöt runt på en badring också.

Min sista dröm, som jag hade inatt är också ganska kort (jag blev väckt mitt i av ett sms från Martin). Men kontentan var den att jag hade listat ut hur man får makten över liv och död. Dvs, om någon blir påkörd så kan jag bestämma om personen kilar vidare, eller får leva. Enda problemet var, för att få denna kraft så behövde jag lista ut den hemliga banan som min radiobil måste åka. Vart ska den svänga? Genom vad? Runt vad? Hur långt? Som tur var hände något fantastiskt, min radiobil (som jag plötsligt satt i) körde iväg på eget bevåg och hittade den magiska rutten.
Väl framme så hade jag mina häftiga krafter över liv och död och såg en pojke gå över vägen (en vanlig fyrvägskorsning för bilar) och bli påkörd av ett tåg. Jag ropade till ungen "det gör inget, du får leva!". Sedan jag jag därifrån, blev påkörd av en bil, reste mig upp och upptäckte att jag brutit nacken så jag såg allt lite skevt. Längre bort kom min syster och en kompis springande för att hjälpa mig, men jag lugnade dem och berättade att det är jag som bestämmer om det går bra eller inte. Sen fick jag ett SMS och väcktes.

Där har ni inledningen och ett litet hum om vad som rör sig i mitt psyke. Lycka till med att tolka detta!