Jag behövde inte ringa Adecco när jag vaknade, de ringde mig. Jäkligt skönt. Så jag fick vikariera på ett dagis en bit bort på "Den blå apelsin" (Visst känns det så grammatiskt fel? Jäkla norrmän). Det var ett dagis som inte trodde på avdelningar, så det var omkring 60 ungar mellan 1-5 år som sprang runt som yra höns med talfel. Jag hade inte en lugn stund, det blev ju inte lättare av att man är svensk, det tyckte dom var riktigt kul, alldeles för få som var rädda för mig.

Men dagen gick rätt bra, fast dom är bra snåla. När det var mellanmål fick barnen mackor och mjölk. När alla ätit klart såg jag en överbliven brödkant, sån där som är lite för hård för de flesta knattar att trycka i sig. Så jag slängde på ett par ostskivor och började äta, när halva var slut sa de till mig att jag får ha med egen matlåda i fortsättningen. Sickna typer va? Undrar om jag kan ta mig ett par mackor imorgon igen och sen helt enkelt inte "förstå" vad de säger när man får sin tillsägelse.

Tänkte ta lite bilder också och lägga upp, men batteriet hade dött! Så jag ordnar det imorrn istället, ska jobba ett par timmar då också. Undrar om jag får det, eller om det blir ett jäkla liv för att "de inte vet vad som görs med bilderna". Vi märker.

Just ja! En creepy sak hände inatt. Jag låg och halvsov i min mysiga knarkarkvart när jag hörde en dörr öppnas (det bor 4 personer på den här våningen och mitt hörn ligger nära alla dörrar). Men jag var så trött att jag inte brydde mig tills jag märkte en skugga vid mig, öppnade ena ögat lite smått, för jag trodde naturligtvis att det var Zaira - men det var Håvard(!) som stod och tittade på mig i ett par sekunder innan han gick iväg igen. Underlig människa det där.